Den värsta

Mörkt och svart, vid morgonkaffet som till kvällsteet. Blött, evigheters lera på skorna. Den värsta tiden är här. Gränsen finns, mellan melankoli och ren depression.

Jag har läst mycket om Linné, han hatade vintern, bittert, liksom jag. I denna tid finns inget hopp, det anländer tredje advent. Nu finns ingen glädje, inga färger, ingen värme, inget ljus…

Tröstar mig vid ljusrören i köket. Lägger upp glättiga tidningar med tips på fröer, lökar, julgrupper och allt som kan pigga upp. Läser i det bleka skenet ovan köttfärspannan och spagettikoket. Läser i skev kvällslampa bredvid bädden, läser i hemlighet när jag vaknar på natten, vilsen i mörkret.

Ingen energi, ingen ork, grå vardag stämplas varje vaken minut. Längtar efter sömn, men ligger vaken, ältar, längtar..

Adventstid, kom till mig.. och vår!

//j

Framtida preferenser

Har däckat för influensa.. På benen först idag. Åkte dit ordentligt i söndags och liiiiider.
Ute är det varmare nu plötsligt, häcken av amerikanskt oxbär har plötsligt skiftat färg till intensivrött, och de svarta bären kontrasterar vackert mot bladen. Tidlösa och höstkrokus lite här och där, tyvärr verkar några inte blomma iår, måste gräva upp och kontrollera till våren.. Förhoppningsvis har det bildats några jättemonster till lökar som bara måste delas, i värsta fall har de blivit uppblötta och ruttnar långsamt bort.

Frestad att beställa ännu fler lökar, det är ju rea! Risken är förståss att tjälen är 30 cm djup när de äntligen anländer, då får man ta fram spettet, eller banna sitt dåliga omdöme. Beställde tulpanlökar vid denna tid förra året, då kom tjälen sent och det var extra vackert i våras när det spirade nätta vildarter under buskarna och vid husknuten. Har plötsligt börjat gilla allium också.. Konstigt, har aldrig gillat den förut, vad kan sånt bero på? Vad kommer jag att börja gilla nästa gång som jag verkligen inte gillar idag? Hmm, vad kan det vara... Jo! Astillbe, gillar inte det, nej, vad mera? Barrträd, just det, gillar enar litegrann dock, men inte granar, usch.. Det hjälper ju inte att gå igenom trädgården, där har jag ju bara favoriter, får tjuvkika på grannarna. Lupiner, nej inte i trädgården, men gärna utanför. Inga staket runt tomten, det är pensionärsvarning, Eterneller, ja det är trist, och mossflox!, trist, nu kommer jag igång känner jag.. Doftlösa rosor, just det.. Och det mesta som är gult.. Nix, inget sånt hos mig.. och stort ska det vara, inget pluttigt, och vill aldrig ha trädgård i miniformat.

Föreställer mig ålderdomen på kolonilotten..120 kvadrat trädgård.. En stor silvergran vid grinden till trästaketet, rödmålat.. Kantat med små rabatter fyllda med gula ringblommor, kuddväxter, och lite gammaldags romaniska lupiner och eterneller praktiska att ta in o torka.
Och naturligtvis, blommor med svag doft, dåförtiden har jag säkert hösnuva också...


//j

Ljusbärare

Tack och lov för stearin, tänk den som kom på det där receptet till obskyr blandning som brinner utan hemska dofter eller sotig rök, underbart i höstmörkret, och underbart överallt. På altanen har jag en stearinljuskrona där det får plats 3 ljus, inte så många kan tyckas, men kronan är av gjutjärn och mycket mäktig. Skuggorna som den kastar är surrealistiska och jugendinspirerande. Brukar tända den ibland, bara för att kunna sitta inne i värmen och iaktta.

Gillar också doftljus, samlar under sommaren i en burk som sedan brukar tömmas under de mörka månaderna. Populärt i badrummet, luktar oftast mest otända.. Lustigt..

Nåja, ute längtar jag efter punktbelysning, men det finns inte riktigt ekonomi för att gräva ned ledningar i den omfattning jag skulle önska. Smyger därför runt och placerar värmeljus i små lyktor här och där, då och då.. I växthuset brukar jag sätta en maschall.. Det får den plastiga skapelsen att lysa som ett landande UFO och ger garanterat växterna däri lite nattvärme. De enda som skulle kunna protestera är möjligen växthusgrannen, men de har en bevakningslampa riktad mot vårt vardagsrum som tänds sporadiskt som en jättelik strålkastare helt slumpmässigt om kvällarna.. Ha!

Mer ljus i tillvaron, tillönskas er alla!


//j

Ungdomligt fräsch

Tja

Som jag berättade sist brukar jag gå på lunchen, det gjorde jag även idag. Sköönt i luften, solen stod lågt som den nu gör vid den här tiden, men silades milt av kvarhängande rödfärgade blad på lönnarna som frekvent kantar cykelvägen där jag ilar runt. Ilar, ja, jag inbillar mig att jag verkligen kommer iform, och tar alltså stora steget först, lutandes framåt, halvspringande, liknar nog mest en halvtossig medelålders med en del grått i tråkiga frisyren och fotriktiga skor.

Fotriktiga, javisst, till och med slutade tidigare en dag för att gå på skorea! Inte sådär läckra skor alltså, utan FOTRIKTIGA. Har frestats att använda dem i trädgården, tänk att räfsa i nyinköpt läder, men nja, vill inte riktigt slita så mycket på dem ännu.

Forsar fram i villakvarteren en bit bort från affärsgatorna där lunchrestaurangerna trängs med sina enahanda priser. 75, 75, 85 och, nej, det var inget mer.
Äppelträden här i området är gamla som gatan. Tjocka mossbeklädda stammar, mängder med frukt finns fortfarande på grenarna. Frestas för ett ögonblick att palla, minnen av springande smala pinniga ben tränger fram, men de får tyvärr inte återupplivas. Ett gäng inhyrda hantverkare lurar vid knuten, bligar ut på mig som saktat av farten för att studera den växande brottsprovokationen, de njuter sina lunchcigaretter. Pratar med varandra, hör inte riktigt, Polska? Kanske..

Glad i hågen kommer jag åter till affärsgatan. Pilar in på närköpet för att handla dagens lunchlåda. Känner mig fräsch, ungdomlig med rosor på kinderna.. Framför mig i kassakön står en ung man med en vällastad varuvagn och en liten uppflugen i sitsen. Liten kille, 2 år kanske, storögd och glad. Jag ler och vinkar, känner mig sprallig. Han ser plötsligt frågande ut, sedan hoppfull. Jag ler så örona nästan trillar av, han slår ut med sina knubbiga armar och öppnar munnen…

FARMOR!!!

Social eller bara lätt upptagen av egot?

Hösten!

Nu kommer kryddornas tid. Alla varma höstgrytor och alla varma drycker som inte är kaffe.. Hemma börjar vi plötsligt göra hemgjord chokladdryck, te (dricker aldrig sommartid) och kaffe med socker och mjölk! (aldrig mjölk, aldrig socker sommartid) Vad kan det bero på? Antagligen arvet från den kämpande urmodern, lägga på kalorier och sötma så att man klarar vintern..

Jag gillar maten, men inte vintern. Lite tveksam mot sockret, men älskar mustigheten, frukten, rotsakerna och dofterna på hösten. På jobbet har jag börjat undvika socialt sällskap. Japp, helt och hållet vad gäller lunchen. Vet ni vad jag gör? Nej, de vet inte heller… Jo jag går, går och går, så långt jag bara hinner under denna paus mitt på dagen när resten är upptagna med att planera vart och med vem, och sen vad??

Jag smiter, låter tråkigt kanske, men tro mig, mitt liv är intensivt som det är med millioner saker man bara måste göra.. Mitt sociala liv slutar inte vid jobbet, och jag känner en lättnad att få gå, alldeles själv, som när man rensar trädgårdslanden och en granne går förbi..

-Hej där! Vad gör du? Ska vi hitta på nåt?
-Hallå, ja kom in vettja, jag rensar!’
-Öh, tja, vi kan ta det sen, vi ses!!

Idag passerade jag ett äldreboende, en liten tant med rullator vinglade ut från en entre, precis framför mig, påminde om någon och vände på huvudet när jag gick förbi, minns inte riktigt om jag log, hade ju lite bråttom, minns hennes blick, snabbade på, och jag rundade diskret och galant.

Det doftade underbart där utanför, det var strax utanför seniorrestaurangen, doften liknade Creme Brulé med lätt bränt socker och mycket vanilj. -Himla bra, minns jag att jag tänkte, god mat för alla när man bara inte orkar kämpa framför spisen längre. Gick vidare, det doftade fortfarande. Passerade ytterligare farbröder och tanter, alla lika ensamma, som jag.. Jag tvekade plötsligt, om det var så himla kul att gå här ensam, det var ju bara rullatorn som saknades, egentligen.. Men jag tänkte på det varma kollektivet, det varma sociala seniorboendet, den goda maten på seniorrestaurangen.. Säkert bättre än skolmaten, eller? På gatan framför mig glänste röda blad, det stod en allé av träd utanför äldreboendet, en dröm om Creme brulé?

Det var Katsura.


//j

Herreminje vad tiden går.

Datorn har varit nere för räkning, och sedan funkade inte internet. Allt detta informationsbaserade blir bara för mycket ibland.

Trist med hösten, eller hur? Kallt och bistert om morgonen när man nyvaken sticker ut näsan. Huttrar fram till bilen som är täckt av en hård isskorpa som man –utan vantar- måste ta sig an. För lat för att sätta i motorvärmarsladden på kvällen, och det får man vackert betala för. Fingrarna kröker sig av kylan och stelnar. Äppelträdet som inte hann grävas ned står och lutar sig oroligt mot husväggen, ska jag hinna planteras?

Tja det ser inte lovande ut en sån här morgon, tidlösan har lagt sig mot marken, och körsbärsträdet har redan fällt alla sina blad, står där vridet och förtorkat i blåsten. In i bilen, iskall om rumpan direkt, igång med fläkt och värme på högsta läget. Fläkten frustar fram ett ledset löv. Jag suckar och rutan immar omedelbart igen. Får nu börja skrapa på insidan av fönstret också. Hoppas på mildare väder till helgen. Då ska jag plocka slånbär, och plantera äppelträdet, och rensa sista tistlarna från rabatterna, och tja, ta det lugnt. Gissa vad jag kommer att prioritera?

Japp precis, som förra helgen.

j

Vissa måste premieras

Alla är vi olika.

Faster gillar social samvaro. Hon kan tala med vemsomhelst om vadsomhelst, närsomhelst. Hon är telefonkonversationens mästare och kan hålla igång ett samtal rekordlänge i jämförelse med vilken champion som helst.
Alltid glad, alltid nyfiken, talar inte så mycket om sig själv som de flesta gåpåpratare gör, nej, hon är den ultimata gruppmedlemmen, den ultimata sociala varelsen.

Hon är en motsats till mig, jag ser ofta ut som om ett åskmoln hängt över min havande moder lite alltförlänge.. Mumlar ofta och tyvärr osammanhängande eller svarar helt enkelt på något andra talade om för en kvart sedan. Lever lite i min egen värld, min blomstervärld, lite på min kant så att säga. Förra året gav jag henne tips på plantor att ha utanför radhuslängan, långblommande, doftande, klättrande. Jag väntade mig inte särskilt mycket respons, men frågar någon så anstränger jag mig verkligen. Kart ritad, skalenlig, detaljplan kompletterad..

Jag märker när någon vill få kontakt och därmed vissa åtråvärda fördelar, märker tydligt. På arbetsplatsen kommer det ibland slängiga unga herrar som fått reda på mina innersta intressen. Ryktet går ständigt att det är enda sättet att få kontakt (nej, det är det inte) men det är rätt roligt att se..
–Ja du, attberopå ärendet här, kan du stötta denna idén jag har, men förresten, har du nåt tips på häckplantor?? ..(!)

Eller ännu bättre.
–Hur har dina nya plantor funkat i år då? –Menar du Funkian?, -Öhh, ja, eller? -Det är ju en Hosta du vet.. –Va? Är du sjuk?? –Nej, lugna dig, vad vill du egentligen….

Faster försöker få kontakt. När jag kommer och hälsar på ser jag på långt håll.. Hon har följt min plan.. Hon har farit runt och letat, måttat, grävt och gödslat. Detaljplanen är komplett.. Vet ni, hon begär dessutom ingenting, bara att få småprata en stund. Det gläder, ge henne en medalj..

//j

Man böjer sig..

Ser ut över allmänningen en solig augustidag.
Ogräset vajar högt. Slyn, som vi försöker bekämpa på städdagarna viftar glatt med segerflaggan. Boulebanan är täckt med fienden... Tistelplantor som stela taggiga bläckfiskar täcker säkert 40% av grusytan. Inkommande boulebollar kommer garanterat av sig direkt..

Frodigheten kväver det nysatta körsbärsträdet. Grannen bredvid är nästan död. Ett intorkat blad fladdrar i vinden och påpekar att bristfälligt grävande vid planteringen alltid påminner sig allteftersom tiden går. Snusförnuftigt, men.. Nja, det beror väl på omgivningen också. Jordmån, vattning och kanske ogräsrensning också, men faktum är att de som höll i spadarna inte var särskilt intresserade av planteringsförutsättningar innan dessa rara fruktträd sattes ut. Tråkigt, det var söta små träd, körsbär, som i Astrids saga, körsbärsdalen.. Det var nog så det var menat, men tyvärr.

Hur sätter man träd?? Finns garantirecept? Eller är det bara erfarenhet som gäller... Jag har satt ett antal, men inte alla har klarat sig. Kärlek? Nej det är inte vad som behövs, det måste vara så där, precis som i verkliga livet.. Just det, konstant underhåll. Vem är bra på det? Antar att det är både givande och tagande. Med någon inbyggd rättvisa förståss.

Vatten när det behövs, näring när det behövs, och som förarbete en himla massa grävande. Fel start kan ge livslång ångest..Men sen får det ju gärna börja växa lite också förståss, men helst åt rätt håll.. Lite snett blir i värsta fall.. Lutande tornet!!


//j

Inte så gammal dam.. Astrakan.

Sjungande sommar

Sommaren sjunger på sista versen och jag sörjer..

Men oj vilken sommar, inte vädermässigt kanske, inte pelargonmässigt, (2005 –in memoriam) inte perennmässigt heller, men ändå.. En välbehövlig ledighet och ändå, viss tid för betraktelser och självkritisk genomgång.

Här är min samvetslista:
-Rensat, nja, kunde rensat mer, men är ändå nöjd. Känner ju mig själv rätt bra numera, vet att det jag åstadkommit är mer än tidigare år, trots 0 motivation, men 100 behov.
- Syltat och saftat, JA! Jättebra! Har verkligen ansträngt mig, till och med för en enda burk mullbärssylt. Krusbär har blivit saft, tillsammans med rabarber. Röda vinbär och svarta (lilla mammas) har blivit god gele. Körsbär har blivit must, och äpplen pektin i blåbärs och jordgubbssylt. Äpplemos och plommonmarmelad står för dörren. Kvitten…. Nja, busken är inte riktigt så stor ännu.
-Svampplockning, Tja, torrt i markerna.. Men lite till kunde jag ha ansträngt mig. Plockat bra med soppar dock, men köpte kantareller!! Fy och skam, men jag har ju inget bra ställe.
-Odlat, JA, tomater, fina och chili, och ärtor, och bönor..
-Familjen, JA Legoland, Liseberg och Kolmården, delfiiina umgängesstunder, -(mest glass)
- Nyttig, NEJ inte särskilt. Har njutit av allt så nu är det viktkris.

Slutsats:
Bra för själen, tveksamt för en halvdan lekamen, men trots allt..

Absolut godkänd, men nästa vecka absolut över…
Buuuu

j

Små samhällen

Stick, stack,

Myror gillar mig, gillar mina 6 uteplatser, gillar min trädgård. Det är inte ömsesidigt. Tyvärr måste jag säga att myror inte borde flytta från skogen där jag anser de hör hemma, nej, de borde hålla sig där den mjuka mossan smeker tallens stammar och där Linnean blommar i långa skira rankor. Ja för tusan.. Ser de inte charmen??

Varje år har vi en kamp, jag och herr myra. Försöker komma ihåg att klistra kladdiga remsor runt trädens stammar i tid innan herrn släpar dit de eländiga svarta lössen. Lössen är med säkerhet ett trevligt kritter för myran men ett elände för människan av känd anledning. Det var svärfar som tipsade om klistret. Det är det bästa tyckte han, gift och sånt det kommer alltid tillbaka och sparkar en i rumpan. Han menade att frukten blev oätlig och att växterna växte i obalans efter sådan behandling, men tja, är man desperat så tar man snart till vadsomhellst.

För ett antal somrar sedan blev det nämligen sprutning. Lång och intensiv behandling strax innan blomning, vill ju inte gärna förgifta bin och humlor. Det hjälpte föga. Veckorna efter blomningen var de nyväxta skotten täckta med klumpar av svarta löss.. Det blev inga körsbär, inga plommon, det blev en frustrerad människa. Förstår dem på ett vis, inte ens min man ser charmen med mossan i skogen, men om de bara kunde hålla sig borta där jag verkligen önskar att de vore väck..

På semestern lämnade vi huset obevakat i en vecka, när vi återvände hade vi en myrstig i hallen. En intensiv livlig trafik travade fram och åter över golvet. Ställde ned väskorna med en smäll, inget uppackat eller fixat tills jag visste vart de var på väg.. Gissa.. TV soffan. Härligt med kaksmulor och chipsrester i sommarvärme, passar herr myra perfekt.

I trädgården gäller idag vissa regler, inget gift, absolut inte på fruktträd. Svärfars klisterremsor placeras istället här och var. Numera även på möbeltassarna.

//j

Konserverad skönhet

Två syrener håller skenet uppe.
På resten av gatan har de förvandlats till rostfärgade äppleskruttsliknande eländen, men mina två vajar sina vita segel fortfarande och stolt. De doftar inte, nej, de har försatt sig i något tillstånd av konservering, mitt i allt förfall av försommarblomster. Kaprifolen har gett upp, snöbollsbusken likaså. Men i ett mörkare hörn av trädgården lurar knoppar av tvillingkaprifol, en delad planta i två olika lägen, med skillnad i blomning på nästan tre veckor.

Pionerna ståtar med uppsvällda knoppar. Som golfbollar på skaft. Honungsrosen i väntan, ligger på lur över växthuset. En liten gren tog sig in genom takluckan och blommar långt innan de övriga, det doftar fantastiskt när jag går in för att vattna tomatplantorna.

Det är varmt, jättevarmt, och markisen vi köpte för en billig peng hotar ramla ned över våra huvuden när vi försöker söka skugga på altanen. Träet knakar under tyngden, och det vill inte sluta blåsa retliga vindbyar. Gammal sliten parasoll får fortsätta tjänstgöra som skugga.. Gräset gulnar.

Har haft semester i två dagar, rensat halva uppsättningen av rabatter. Men solen sticker och nacken är kräftröd. Svetten dryper från pannan efter 20 minuter. Nässlorna trivs och tränger upp ur varje svart oskyddad fläck. Jordgubbarna mognar, men tarvar extra vatten. Planterar höstflox, för blomning och doft när rosorna ger upp, tre av dem har dukat under i torkan, kunde dra upp dem från rabatten med ett enkelt enhandsgrepp, jorden spricker upp.

Underbara värme, hur ska jag kunna minnas detta om kylan och regnet tar över?
Jag och pionerna vill, vi frågar syrenen.


//S

Att klippa gräs

Tragiskt nog behövs det kanske en hyllning till konsten, ja att klippa gräs. Vem bestämde egentligen att det behövde klippas? Tänk om trädgårdssocietyn hade som mål att ha den högst svajande och den mest svulstiga gräsplätten. Gärna helt naturlig med applåderande och extrapoäng för maskrosor och flyghavre, eller vad det nu heter.


Har alltid haft en dröm om det höga gräset, ängen, ni vet huset på prärien.. Att ha en ängssluttning med midjehögt fästingfritt gräs och blomster. Att se barn störta fram, och katter, och ja för all del, de där långhåriga hundarna också.. Kunna ramla framåt och resa sig oskadd, med doften av växtlighet i näsan och bara fnissa.

Sen att återvända till det egenhändigt snickrade huset med den obefintliga trädgården.. Nej förresten, där slutar likheten.. Jag har inte mer där att hämta av vackra minnesbilder. Byter snabbt ramverk. Romantiken måste kopplas till nuet också, annars är man hopplöst förlorad i det förgångna.. Eller hur alla ”prärien” älskare..

I min trädgård har jag en del prydnadsgräs. Lite svårt att skilja den från det övriga. Dessutom sprider den sig ofta ohämmat.. Billigt att föröka kanske någon tycker, eller som jag tänker, 17 den har beblandat sig med något annat.. Ingen fin finess i färgsättningen, nej inga exklusiva vippor, den har helt enkelt fraterniserat med det allmänna kvickrotsbeståndet och räcker min planering lång näsa.

Trädgården gör i slutänden som den vill, utvecklas lite som den vill, och om jag har tur, så har jag en smak som passar... Det som växer.


//j

Stor i orden...

Nödvändiga investeringar

Efter gräsmatteincidenten har jag haft ångest i två veckor. Vaknat svettig med hjärtklappning varje natt med mardrömmar om kontoret blandat med känslan att jag oavsiktligt bjudit ut alla kollegorna till mig med löftet att få se min trädgård.

Ja, jag är en sådan som bor långt från stan och är därmed helt (i princip) förskonad från de där spontana besöken från halvnärstående som enligt rykten kan dyka upp på frivillig basis (pust)

Nej vi har våra nära i norrland och i alla fall norr om dalälven, resten benämner jag kallbekanta.. Jag har jobbat på min arbetsplats i 12 år och anser mig vid det här laget etablerad, men det betyder inte att jag automatiskt samlar dessa arbetsrelaterade omkring mig även på fritiden.. Nej, det gör jag inte..

Men jag pratar vitt och brett, jag pratar om mitt hem, min borg, och min trädgård..

Några har börjat bli nyfikna, jag gillar att prata, frestelsen att bre på är överhängande, och, ja det händer.. Mina MAGNIFIKA magnoliablommor bara KASTAR sig ut över uteplatsen och doftar så underbart och jag vilar min –av arbete i trädgården slitna –lekamen i de exklusivaste av vilstolar bland de knoppande rosorna som snart slår ut bland de vildvuxna och rent magiskt färgmatchande klematisplantorna… och persikoträdet.. från baltikum.

Någon fick en idé, för att knuffa oss över tröskeln lät det som.. Vi skulle bjuda in ett gäng från jobbet, hem till oss, för trevligt samkväm, middag och gott att dricka. Har nästan förtängt detta ögonblick, men det var inte tid att sörja. Alltmedan prestationsångesten rev i själen så hade jag bara ett enda svar..

-SEN ankomst, tidigast 21.00, sedan, viktigast.. vi måste köpa röjsåg.
I mörker är alla trädgårdar vackra.


//j

Jag gillar grönt

Arbetsplan internhandel.. Nej inte nu. Arbetsplan ogräs? Tyvärr..

Det har regnat ordentligt de senaste dagarna och gräsmattan löper amok. Tänkte att det säkert skulle gå bra att så gräsmattefrön efter grävskopornas attack i trädgården förra sommaren, friskt humör och en säck att sprida, så fint det skulle bli.

Sorgligt nog var den inköpta jorden inte särskilt samarbetsvillig. Den innehöll redan en himla massa frö och var inte så intresserad av just gräs. Nej det finns ju så himla mycket annat roligt, maskros var bara förnamnet.. Har ni sett pepparrot i gräsmattan? Tistlar av säkert ett tiotal olika arter, tussilago, kvickrot, raps, lin, låter vackert men inte i denna blandning.

Sista gången jag sår gräsmatta, har ända sen i höstas med andan i halsen ryckt frösättande plantor för att i desperation rädda rabattens nysatta perenner. –Klipp gräset- skriker jag numera allt högre och oftare, men tyvärr kan inte ens röstläget rå på vanans makt. Familjens makliga manliga hälft masar sig sakta fram när det gäller allt vegitabiliskt.

Gräsklipparen frustar ansträngt, river igång och jag känner bensindoften i luften, den lugnar själen, men bara för en kort stund.. Oljudet tystnar plötsligt och där står jag rödkindad och åter uppstressad.. –vad 17??

-Äsch, bensinen tog slut, får ta det en annan dag. Han rycker på axlarna och har tanken ställd på TV-soffan.. Jag ser 20 kvadrat som andas och 1400 som kippar efter andan. Under trädkronorna vajar floran friskt på 50 cm höjd.. Jag iakktar tyst, med armbågarna stelt höjda, skyddande mot huvudet, fingrar flätade i nacken..

–Du borde inte ta det så allvarligt, säger han på vägen in.. Du gillar ju grönt.


//j

Blommor till mor

Har handlat igen..

Morsdagsfirande gav löfte om fri aktivitet, för mig är det givet varthän kosan går.. Till plantskolan. Övriga suckar och hänger med huvudet, jag rabblar friskt latinska ramsor under bilfärden tills högljudda protester tvingar igång P3. Vi fortsätter i tystnad, men inuti mitt huvud rabblar jag fortsatt..

Går först ur, och snabbast in, grinden ska precis öppnas när vi anländer. Det känns som en startlinje, jag plockar fram armbågarna och sicksackar främst i ledet. REA, nej inte lockande, skruttiga ettåringar trängs i ett hörn, nej, något speciellt ska det vara, som alltid, som ropar, på mig..

Sveper likt ett jaktflygplan genom området, snabbspaning. Inga direkta synintryck som sticker ut, nehej, här får man gå på detaljerna. Börjar i skuggiga hörnet, alfabetisk ordning, lyfter, vrider..

De andra har hittat rekreationsområdet, studsmatta och klappvänliga djur. Skönt, övergår sakta till klätterväxter, kaprifol, ny sort, hmmm, vildart.. Nja, klematis det är ju en av favoriterna, dubbla, rosa, lila.. Fast kanske inte just idag.

Rosor, åh, underbara. Har tänkt att köpa enbart remonterande numera, de gammaldags är så tragiska när de blommat över även om jag drömmer om doften på vinternätterna, så dofta det måste de.. Innebär att jag borde köpa Austin.. Dyra..

Rätt som det är känner jag något, det kommer som en slinga av en känsla, en signal, en utsirad lockton buren av brisen.. Det väcker mig i botaniserandet.. Minnet slår till, en överexponerad solstekt bild, hammock, rostig stomme med ett tak som hållit för många åskskurar där man kurat. En glimt av lycka, bruna släta ben och nyfikna fräkniga uppnäsor, varm famn, vitt förkläde och nybakade bullar. Jag vände mig om och såg…

Lavendelfärgad
Bondsyren


De övriga återvänder, stirrar frågande..
Tyst säger jag, detta är precis vad jag önskat.

/j

Det växer

Idag sa någon, oj vad det växer hos dig. Jag svarade ointresserat, vaddå?

Jo det är sant, när man ser min trädgård och jämför med en vecka tidigare då kan man slå sig i backen på att det har hänt en del. En del beräknad tillväxt så att säga, jag vet ju vad jag väntar på. Men inte alltid hur mycket utdelning man kan förvänta sig beräknat utifrån det man satt tidigare år.. För en utomstående kan det te sig extravagant.

Ibland blir man mycket positivit överaskad. Ibland blir det inget alls.

det värsta är att man aldrig kan jämföra sig med en travtränare,
det finns aldrig en garanterad favorit, oavsett avelsarbete.

Inte heller fusk räknas.. I trädgården fuskar alla med vad som än står tillbuds, ofta räknat protoner och elektroder i kombination med något intressant ämne.

Ibland räcker inte ens kärlek och genuin omsorg, man kanske glömmer att vattna..


Favoriten tynar och dör, och man sörjer..
I alla fall tills nästa säsong.


Livets kretslopp
j

Hetta

Äntligen


Som jag har längtat, som jag har lidit, som jag har fantiserat och önskat...

Sommar

Termometern visar 27 grader i skuggan, vet inte vad som hänt, förra veckan var det 11..
Solen lyser, växthuset har städats, gamla pelargoner har fått ny jord, citronträdet likaså, och det jublar med nya bladskott.

Olivträdet surar fortfarande, efter vintern har det stått inomhus, torrt och eländigt grått.. Dessutom i risk för allsköns ohyra och djäkelskap... men nu, ute i fukt och solsken,

Den gråbleka hyn har blivit första steget ljust brun och det röda börjar lägga sig. I receptionen har de märkt skillnaden.. - Vilken färg du fått, ja, vissa är ju vanligtvis väldigt bleka (jag) och det blir ju väldig skillnad när man märker att man solat, går du på solarium (herregud, nej) men det har ju varit fint, och det går säkert att vara ute om man går till någon park (flinar, jag bor långt från stan, har ingen park, har egen altan..)

Vi har haft gott om besök, svärfar, lilla mamma, universitetsullis, kompisjoan, och andra.. Varje gång ger vädret oss total fördel från stadslivet.. Underbart , här kan man slappna av..

Ja det gör jag, varje dag, så mycket jag bara kan, så mycket som bara går,

väntar på vulkanutbrott, det enda som kan få störa, och om det kommer.. Kommer jag att ligga där förevigad i askan, förevigt avslappnad, men förevigt förevigad.. Som i Pompeii..


//j

Id.ag har jag tagit kort.

Har ett gäng tulpaner utan namn, gillar tulpaner, men ofta klarar de inte återväxten, är glad för mina sandiga rabatter, sandhögar med stenar i ring runtomkring.. Vet ni, jag gillar tulpaner såpass att jag inte ens räknar med rådjur.. Nej, planterar glatt mängder med kejsarkronor i närheten, trots att jag inte gillar..

Tulpaner, hatkärlek, krokus - kärlek, tulpaner - krävande, krokus - enkla..
Livet - krävande=mindre blommor, kortare blomning, dock..... enklare sorter finns, därmed, säkrad överlevnad.

Brukar trösta mig med att valet finns mellan livets svulstighet eller att helt enkelt gneta på..


enklare sort..
viss ohyravarning..


gnetar på



j

Vårkänslan

Solen lyser

Jag har svårt för vinter, svårt för snön. Avskyr kylan och mörkret..

Konstigt men sant. När vår kommer tappar jag kraften, brukar vid kylan trotsa allt, kaxig på jobbet, hävdar min rätt, sätter mig upp mot sopgubbar, myndigheter, politiker, tja, vad månde vara.. Men på våren..

Lägger mig tillrätta på renskinnet på soffan ute på altanen.
Blundar i solens sista strålar efter konststycket att laga mat som resten accepterar att äta.

Det behövs städas inne...

Samvetet talar
Själen tystar..


j

Tid att odla

Gryning

Ibland finns tid att odla. Sällan när man behöver den men ändå finns den där ibland på lördagsmorgonen. När jag ser solen stråla och alla sover, tidigt på morgonen, innan frukost.. Just den här tiden har jag för mig själv, kan inte sova längre än 05.47, det är en fysikens regel, så alltså.. Lördagsmorgonen är min tid, bara min.

Ofta går jag bara ut, tar på mig ett par sandaler, eller vad som finns tillhands, ibland alltförstora herrskor –gärna lack, -som får lerfläckar på ett mystiskt sätt till måndagen.. Går ut och andas.. Låter solen värma, går åt motsatt håll från brevlådan, tänker inte ta in den, nej, tänker annat.

Går runt hörnet, ser honungsrosen med bladrosetter, ser iris med vakna kaninöron, ser kattfot med silverpenningar glänsa. Tulpanerna är på väg, påskliljorna visar sina knoppar. Några förrymda vitsippor nickar i gräset invid häcken. Önskar de vore blå.

Ser den öppna jorden som jag vänt för några dagar sedan, med ansträngning, och nu spirar små små strån av gräs.. Känner mig tvungen att böja knä, drar upp dem sakta en och en. Som en helig rörelse, böja ryggen, andas in, sträcka ut armarna maximalt, gripa, dra, sucka.

Jag brukar fastna där, klockan går, jag är inte medveten om tiden, inte närvarande i den mätbara, den som vi döms efter, och resten av familjen dömer snabbt..

Var är du! Haaaaaalååååå? Har du redan ätit frukost??? Väntar du inte på oss??
Hjärtat slår snabbare igen. Åter till verkligheten.

j

Unikt i diket

Groddväxt och grodväxt

Hos oss har vi en liten bäck. Den för en mycket anonym tillvaro största delen av året, bakom thujahäcken och riset på baksidan. Det finns mycket vatten i marken, katten dricker hellre i bäcken än i vattenskålen i köket.. Lustigt, men kanske ett kvalitetstecken, tur att vi bor hitom vår biltokige granne, han kastar glatt tvättvattnet rätt ned i bäcken.. Regnbågsfärgat vatten, förorenat rinner det sedan vidare ned för berget..

Hos oss finns källan.. Här kläcks mängder med djur på försommaren. Säkert mycket mygg men det väljer jag att bortse från, roligare är olika groddjur, och salamandrar..
Läste om salamandrar en gång, och fick en plötslig insikt om att på vår tomt fanns ett bestånd av förhoppningsvis sällsynt förekommande salamandrar. Rödkindade, kanske inte unika.. eller förresten jätteunika, minns inte, men salamandrar det skulle man vara rädd om, det förstod jag.

Fick besök av entusiastiska 11 åringar, just den åldern flyter mellan total fri hängivelse och total självkontroll som inträder vid 13 ungefär.. Det blev grodjakt i diket, fram med husets alla hinkar och byttor, fram med håvar och glasburkar. Efter heligt svärande att inte skada en enda levande varelse pågick jakten halva sommarnatten.

På morgonen återfanns 2 salamandrar och 2 smågrodor i byttan.
-Vad ska han heta.. svårt, du får bestämma..
-Sven-Lennart.. Ja, det blir skitbra..

Själv är jag den som får bidra med fika, saft och ostkrokar på kvällskvisten.. Blir lite avis får jag säga, jag vill också jaga grodor i sommarnatten. Med eller utan Sven-Lennart, jag får börja med att jaga bort grannen tror jag.


j

röd sommarmat

Runda rädisa

Typisk sommarmat för mig är många rätter, men få speciella grönsaker.. På midsommarbordet finns måsten, måsten som bör uppfyllas om inte nattens drömmar ska fyllas av äldre bortgångna släktingars besvikna andar efter torftig spis, (förlåt mormor, jag orkade inte janssons..)

Jo just det, enkelt att odla faktiskt, och tacksamt, rädisan.

Brukar köpa såband och fylla en gammal balkonglåda. Två rader bredvid varandra faktiskt. Några år har jag sått ute, men ofta drabbas de av små små insekters kärleksbett, kanske smakar inte betorna gott, men alla små nykläckta måste få smaka livets små erfarenheter… Kan tänka mig hur det låter i trädgårdslandet.

Åh, vill smaka, maaaamma, smaaaaka, gooott. Nej älskling.. Men maaaaamma, smaaaaka..

Livet är kanske inte så annorlunda, insekt i trädgårdslandet, livet i ekorrhjulet. Tur att vi kan samsas med vissa begränsningar och tysta överenskommelser, trädgårdsland = bett,, sätt något annat för tusan.. Balkonglåda=ok, vi låter bli.

Varför inte njuta av maskrosorna små vänner?


j

Fjäll för ögonen faller

Iskallt i luften,

Solen strålar från molnfri himmel, luften är doftfri.. Ren, oskyldigt blå himmel.. I fjärran ser jag bara horisontlinjen delad av en vithet, en svag sträng som speglar sig mot fjärran i en vågrörelse. I fjärran, långt långt bort, växtlighet i snön miltals bort i samma solsken som jag står, ser grenarna spreta, stillhet, ser skuggorna.

När jag andas forsar kylan genom mig, landskapets skönhet, krispig skörhet.. Is och snö, droppar som rinner från stammar ned längs urgröpta vägar i drivornas täthet, där nere där lämlarna format sina runda bon.

Fåglar i stillhet, stilla i riset, sakta försynta plockar av knoppar, en röd kam ovan svart öga, vaksam, ripa.

I dalen lossar isen, lossar vintern, solen jagar bort unken luft, strandkanten grönskar med två ljust gröna tuvor. I björken sitter skatan, gren i näbben, vrider och bänder i gammalt bo. Tjänar tid, återvänder, var har de varit, här? Ingen annanstans, skatan kurar vintern igenom, dold i sin vithet, skuggan smälter samman.

Kylan lämnar, isen smälter, luften klarnar, tid att leva.
Återresa.

j

Städdax och musjakt

Vad som döljs i snö

Att städa ett växthus, har länge undvikit det faktum att det är oundvikligt, i alla fall om jag vill ha något ställe för frösådder den här våren också. Gillar mitt växthus, det har snart 10 år på nacken och står stadigt med sitt golv av betong och kullerstenar. Lite vingligt därinne alltså, men det gör inget. Här inne lagras det allsköns prylar och grejjor, mest ved, men även leksaker, möbler, konstiga lackeringsmedel, odjursgift och verktyg.

När jag gläntar på dörren, ångrar jag mig nästan i samma stund. Gamla tomatplantor, krukor fulla med gammal jord. Måste, och tvingar mig in.. När jag börjat känns det genast lättare, upptäcker av en slump en gammal låda med fröpåsar, kvarglömt sedan i höstas, kanske med en tanke om att plantera fröer som behöver en vinter att härdas i, eller nåt, jag vet inte hur och minns inte heller faktiskt.

I lådan är det inte bara fröer, en hel del mystiska små svarta saker, trodde först det var frö från någon fröpåse som ramlat ikull och spritt sitt innehåll över botten på lådan, men nej.. Muslort.. Japp.

Jag har faktiskt undrat över kattherrns överdrivna intresse för växthuset, så fort jag gått i närheten har han uppfordrande ställt sig vid ingången och låtit sin stämma ljuda. Inte alltid har jag släppt in honom, vill inte lämna dörrarna öppna på vintern och allt, men det stämmer.. Han har lyckats fånga ett antal skogsmöss, och kanske kommer de därifrån..

Städar bort spåren av mössen, städar bort gamla krukor, gammal jord, sopar, fejar. Nu är golvet rent, krukorna färgsorterade i hyllorna, planterar basilika, bönor, kål, krasse, sallad och krasse i såband.

Avslutar med att ställa in en stol, den får precis plats..
Nu är det vår, så nära som man kan komma..



j

När våren kommer, eller??

Alla dörrar öppnas, jag kan andas igen.

Idag har det varit 10 grader, iskall blåst men strålande vårsol. Hur kan man undvika att vara ute? Vaknade 05.47 som jag brukar ungefär, vardag som helgdag.. Alla andra sover men inte jag. Nej måste gå upp, kroppen vill inte riktigt, men upp ska jag, som om en annan kraft än jag styr detta inre urverk.

När våren kommer, verkligen kommer, verkar också styras av ett urverk. En högra makt, en cyklisk återkommande naturlig klocka som ger björken signaler om att slå ut sina blad. Björken är den mest klipska av våra inhemska träd när det gäller att förutspå vår.. Nu har det varit plusgrader och sol i flera veckor, men björken, den väntar. Jag vet vad som kommer, den talar till mig genom sina slutna bladknoppar.. Frosten kommer,

Vågar inte plantera ut, inte ens de mest härdiga plantor. Vågar inte ta bort alla frostskydd i rabatten, härvor av ris runt de kinesiska pionerna.. Björken vet..

Vintern hänger kvar.


j

Liten blomma i gräset

Vårblomst

Alla mina inköpta planterade små godingar till lökväxter.. Hur jag slitit varje höst med planteringsspaden i högsta hugg. Nu kommer äntligen återbäringen. Varje dag hittar något nytt upp ur den svarta jorden och hälsar solen med leende glada färger.

Brukar vanligen välja botaniska sorter, de är lite diskretare i färgerna och sprider sig om de trivs. Krokus och tulpaner blev vanligaste inköpen sist, men jag måste ha glömt det där med diskreta val.. Krokusarna som visar sig nu i vår verkar väl svulstiga. Skrikiga färger och förväxta blomkorgar.

I Jämförelse med mina tidigare planterade små diskreta juveler bländar de nyplanterade som Operadivor mitt i gräsmattan.. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta faktum att det vore trist att ställa mig och gräva bort dem. För några dagar sedan var jag istället ute med saxen i högsta hugg, klippte av en hel del av dem och tänkte att nästa år i brist på gödning är de halverade i storlek, så okej, var kvar.

I grannskapet bor en liten tös som ofta är ensam ute, även sent på kvällarna. Hon brukar ringa på ibland, ofta alltförsent och ofta får hon instruktioner att vända hem igen.. Ibland kommer en storasyster och letar, tror hon smiter ut, lilljäntan. Den här kvällen när jag var ute med saxen hittade jag henne på baksidan. Hon satt ensam i gräset bland alla enorma krokusblommor.. –Ååå så vackert, sa hon och strök med handen över blommorna, får jag plocka en?..

Jag lade undan saxen, inte alla försöker vara stilriktiga i bedömningen av vad som är passande och inte, färger och blommor gör människan glad och lycklig för en stund, när det blommar..
-Du får plocka hur många du vill, sa jag till henne. Hon plockade, och jag väntade tills hon gick, med en jättebukett förväxta lökväxter i sina små händer.


j

Änglatårar

J/ord under naglarna..

När våren nalkas och det är dags att rensa i rabatterna måste man åstadkomma en del styrkeprov för att lyckas med trädgårdspotentialen det kommande året. Ni vet många växter äter helt enkelt upp jorden under en säsong och på våren står rötterna bara och skriker åt en att ta bättre hand om… Ja ni känner igen situationen.. Måste köpa mer jord…

Brukar oftast handla på stormarknad, inte gärna på macken och deras jord har förresten blivit mycket dyrare sedan alla började kritisera den billiga mackjorden.. Kvaliten är väl vad den är, men priset är dyrare nu än då.

De är tunga, säckarna, och jag köper sällan färre än fem åt gången. Betalar och sedan släpar jag.. Tar tid på mig, ibland får jag faktiskt hjälp.. Äldre gentlemen betraktar ibland min ansträngning som rörande, och tar på sig räddarmanteln. Jag är ytterst tacksam, brukar tala om petunior och tagetes som verkar röra dessa herrars innersta. Kanske minns de sin moders smala husväggsrabatt och bär glatt mina säckar åt mig, blir varm inombords av deras uppoffringar, tror ibland de ska säcka ihop i hjärtattack av ansträngningen och ibland slutar det med att jag får bära både gubbe och säck till bilen, men det är det värt.

Väl hemma med bytet har jag en för arbetet anpassad skottkärra, lagom bred för två säckar, stabil och trygg, tar lätt fem åt gången.. Lite vingligt, men helt godkänt kör jag dem ned till växthuset som vanligen slukar minst 50% av inköpen under en sommar.. Fast inte just i år. Har bantat införskaffandet av jordslukande urnblomster.. Kan inte undvika fönsterlådor eller pelargoner, eller tomater, eller dahlia, eller basilika.. 17 också, vad är det jag undviker i år? Ja just det ja, änglatrumpeter.. Brukade ha enorma, som slukade två till tre säckar jord vardera i sina enorma plastbunkrar till krukor, men inte i år.. Nej de avled tragiskt under en oväntad frostnatt i september förra året.. Sorg, sorg, ältande, varför tog jag inte in dem tidigare? Nej så är det här i livet, lätt att vara efterklok. Gillar jord, luktar gott, känns naturlig och len mot huden, men tyvärr blir man torr och fnasig i efterhand. När jag planterar har jag aldrig handskar, nej vill känna jorden mot huden. Hela sommaren har händerna sorgband under naglarna.. I år sörjer jag igen.. Änglarna gråter..


j

En Shogun i rabatten

Japaner japaner japaner..

Ni vet, vi ska ju vara ganska lika dessa japaner. Har själv aldrig varit i japan. Tycker det verkar ganska hetsigt där på andra sidan jordklotet med alla neonljus och sushi-ställen. Verkar också ytligt som om japanen i allmänhet har lite svårt att kommunicera normalt, ni vet, alla dessa mobilfunktioner som syftar till anonym kontakt, att skapa communities utan att någon någonsin möts, verkar japanskt..

Var på en långresa en gång, där var det ganska vanligt med Svenskar, och Japaner. Lustigt, men Japanerna hade på något sätt både blygheten och järvheten i blodet, medan Svenskarna stod för järvhet efter några öl och blyghet i allmänhet. De Japanska turisterna stod på scenerna och sjöng solo, ramlade handlöst överbord, bjöd på sig själva med humor, men ändå, distans.. Sååå Svenska liksom.

Jag gillar det Japanska tillskottet i trädgården, till skillnad från det kinesiska så står Japan och Shinto mer för en individualistisk samhällstillhörighet, Shogun, Ninja, en tyst tillhörighet.. Inte så skrikigt som den Kinesiska enade kraften. En sten, tusen körsbärsträd som blommar tre dar om året, sååå Japanskt. Ni vet de jobbar 12 timmar dygnet runt för tre veckors semester, typ..

Jag har läst en del om Kulturen, ni vet, inte så mycket att man kan kalla sig det minsta kunnig, eller ens insatt, men tycker det verkar spännande. Te ceremoni, att vara medveten om minsta detalj, minsta rörelse.. Ni vet jag brukar tänka på den när jag ska vattna blommorna hemma.. En elegant Japanska skulle aldrig spilla en droppe, hon skulle njuta av stunden och meditera till sina kontrollerade muskelrörelser.. Låta vattnet flöda gnistrande klart från kannan i total harmoni, betänka lycklig tillväxt i krukorna. Jag slafsar alltid. Tyvärr, ja vattnet brukar aldrig följa grundlagarna när jag ska vattna, nej det faller hit o dit, upp o ner, mest på parketten faktiskt. Inte som himlens härskare skulle gjort det.. Med pricksäkerhet.

Bannar mig varje gång, skulle tänkt mer Japanskt, skulle varit mer i harmoni…
Köpte ett Japanskt prydnadskörsbär, Prunus Accolade, blev inspirerad eftersom jag såg en svartvit Japansk film en gång.. Ett gäng samurajer skulle ta livet av ett annat gäng, om fienden var nära skulle de hälla vita blommor i en bäck så de allierade skulle förstå att de inte skulle anfalla ännu.. En från andra sidan listade ut koden, men inte hela.. Han hällde i rosa blommor, och blodbadet blev fruktansvärt. Missförstånd på hög nivå, äran är allt, Japanerna gav allt, jag ska sitta vid mitt träd, i de tre dagar den blommar och meditera över hur man borde vattna, eftersom jag gör det så himlans ofta…


j

De heta tingens gud

Nyplanterat

Jag brukar nästan varje år sätta lite frön, provar lite inköp via internet, impecta, örtagården, några engelska varianter som kan hittas i vissa plantskolor.. Provar alltid lite olika, men några återkommer såklart.. En sådan är tomater, och en annan är chili

Tycker det är intressant att chili inte riktigt hörde hemma i Thailand, den kommer från andra länder trots att det jag tänker på när det gäller Thailändsk mat är just chilipaste.. chili, det starka goda.. Jag gillar verkligen starkt och är det inte tillräckligt mycket styrka så slevar jag gärna på extra om det finns, ni vet ibland finns uppskurna chilifrukter i fisksås eller den där röda heta röran som till och med är standard på de flesta chinamatsrestauranger..

Nåja, jag är ganska hyfsad på att driva just chili, och chili växer dessutom väldigt bra, en hög groningsprocent (hoppsan) och dessutom otroligt tacksamma, tål torka tål övervattning, tål det mesta utom kyla faktiskt.. Lätt att ha en i fönstret hemma. På min arbetsplats finns några som också är lite trädgårdstokiga, tack och lov. Vi brukar ha lite informella samtal om ditt och datt när det gäller växthus, jordmån, nyttoväxter och jo såklart, sådda fröer..

Det brukar sluta med att jag lovar ta med några av mina plantor, jag driver ofta upp alltförmånga och gör glatt reklam för dem så de ska få nya hem, kan inte stå ut med att slänga dem i sopen, nej absolut inte..

Så en morgon stegade jag mot hissen, i handen hade jag en papperspåse innehållande en låda med chiliplantor som jag lovat bort till grönfingrade kollegor och jag var extra lycklig och stolt, för det var riktigt fina och lite udda exemplar, blåbladig Arizona, Monkeyface, Sweet banana, och Tepin pepper. Mötte en annan kollega just när jag skulle stega in i hissen, hälsade glatt och pekade på påsen.. –Ja hej, ja här är lite plantor, ja, de ska jag ge bort, vad det är?? Jo du ska få se.. Hon har inte jobbat så länge hos oss, men vi talas vid när vi möts, jag är lycklig som får visa. Tar stolt upp en rejäl planta Sweet banana, -kolla!

Hon stirrar på plantan, tystnad. Jag säger, -Chili!?.. Hon ler snett, -Vet du, säger hon, jag är uppväxt i Indien, där har man aldrig chili inomhus.. –Va? Säger jag, vad menar du? . Det är en planta ingen skulle ha i huset, det betyder otur. Hon ryggar liksom, vill inte vara nära.. Himmel, jag stirrar på plantan. När vi skilts åt lämnar jag diskret plantorna på skrivborden hos mina grönälskande kollegor.. Tänker på de varnande orden. Något jag inte visste om chili, är lyhörd gentemot växter, försöker förstå vad de säger, men mina chilisar har varit snälla mot mig.. Men vad är det nu jag gör? Sprider jag olycka och elände? Det kanske blir katastrof.. De kör av vägen, får böter, tappar husnycklar och plånböcker, skilsmässor? Huga..

Allt har en historia, hur kommer det sig att vissa har extra mycket att berätta? Allt det nya vi tar till oss i våra trädgårdar, utan att bakgrunden hinner ikapp. Eller hur var det med kirskålen?...varifrån kommer den egentligen?


j

Nu Påskledig
Ha det så gott!

Slöseri i lågkonjunktur

Grillgaller

När det börjar närma sig sommaren är det snart dags att grilla, japp, jag brukar ha grillpremiär runt den första april, och det är ju redan passerat faktiskt. Ett år grillade vi glatt i 30 cm snö, men jag lovar, det går bra det med.. Man får bara klä sig varmt så att säga,.

Jag hade redan inventerat klotgrillen från föregående år, den var rätt risig, och dessutom rostig, brukar tyvärr inte ställa den där man borde.. Innanför två meters takutsprång som jag har runt hela huset, brukar vara svårt att undvika, men inte i detta fallet. Innan lågkonjunkturen brukade vi köpa ny klotgrill till grillpremiären, men i år, med ökad medvetenhet om jordens bristande tillgångar, eller min plånbok i vart fall, borde man ju följa trenden att återanvända..

Var alltså på jakt efter grillgaller. Åkte glad i hågen till K-rauta, det är ju hyfsat billigt och med rätt stort utbud och så säljer de fika och varm korv. Gillar varm korv i kombination med trädgårdsartiklar.. Passar bra ihop liksom, påminner om alla långa grillnätter som skall komma i sommar, fredagskvällarna där man mätt och nöjd blickar ut över ogräshavet och konstaterar att imorgon, då ska jag ju rensa, så just nu kan jag slappna av..

Korv blev det ju, till alla närvarande. Tradition och svårt att undvika liksom, in och inventera.. Ojdå, utförsäljning av fågelmatare, vintern snart slut, tja, men det kommer ju en till.. Nya trädgårdshandskar, oh, fina, måste ha.. Sen att toppa allt. Orkideer på reapris, FYRA stänglar på vissa, 79 kr. Gillar dem inte så jättemycket, men trots allt, de är ju rätt eleganta på rätt ställe..

Framme vid grillgallret, oj, vilken storlek skulle jag ha nu igen.. Hade inte med det gamla, tusan också.. Fick vackert vända hemåt utan grillgaller.. stannade i farstun och tittade på kvittot.. Hade inte bara kunnat köpa grillgaller för det jag gjort av med, hade kunnat köpa en helt ny klotgrill faktiskt..

Men orkideerna var fina.. De håller säkert grillsäsongen ut.


j

Det allvarliga livet

Gosig gegga


Trädgårdsmässans minnen.. Jag spankulerade ju inte bara en timme, utan hela dagen, i eufori mina vänner.. Årets bästa dag, nästan, ja så är det. Brukar alltid försöka uppfatta vad som händer i trädgårdsvärlden, vem har fått pris av vem AoT eller något? Vem håller föreläsning? Vem syns och vem är inte där? Nya trädgårdsböcker.. Härligt!

Känner igen ganska många utställare, i vissa fall känner de igen mig, jag handlar och pratar gärna, eller frågar i alla fall. Det räcker för några.. Har flera favoriter, och som sagt kan aldrig begränsa mina inköp på förhand.. Lovar, inga fler, det går inte, går aldrig.. Nåja den här gången passerade jag ett bås med en skål- I skålen låg något mycket lockande.. Okej jag är som ett barn när jag ser något okänt, ska fram, lukta, känna, lyfta och hålla på. Ni vet på museer där det står RÖR INTE, jojo, det är mig dom menar..

Det såg ut som glaskulor, men det var inte glaskulor, så långt var det rätt.. sträckte fram handen, båsförestånderskan var upptagen med någon kund och jag stod liksom en bit ifrån, men nära skålen.. försiktigt.. ned med handen, det var mjukt, och blött, kulor av något ja, vad var det.. tog upp en försiktigt och släppte mot bordet, den studsade.. Tog några till och rullade mellan händerna, leende, detta var nytt och spännande, båda händerna i skålen… Blev upptäckt..

Båsförestånderskan började stirra på mig, förvånad, och samtidigt lite rädsla i blicken. Jag lade snabbt tillbaka kulorna, hon blev strängare.. Tog tag i krukan och drog den från mig.. Jag svarade med att puta med underläppen för att efterlikna någon mycket besviken, hoppades få en något upplättad humorinspirerad min till svar, men nej, jag var oförlåtligt besvärlig, det förstod jag.. Stegade snabbt därifrån.

Hittade geggan i ett annat bås, massor av skålar och en entusiastisk försäljare, till snittblommor och orkideer, fukthållande kulor av okänt material.. Han lät mig stå där länge, vi geggade tillsammans.. Och jag handlade naturligtvis, alltförmycket.. Underbart!


j

Trendiga bär

Gojji Goji Gioji

Mycket trender passerar, många berör välstånd, välmående, att inte bli sjuk och så.. Själv har jag svårt för trender som inbillar människor att deras rekommendationer motverkar sjukdomar. Det finns intet så ryggradslöst och falskt, köp vår produkt bli frisk, blir du inte det så åt du inte tillräckligt mycket..

Min syn på tillvaron är ganska rationell inbillar jag mig i alla fall- Äter i viss mån ekologiskt, inte alltid, inte är det alltid jag som handlar heller, men i alla fall.. Försöker också hålla en viss linje. Grönsaker ÄR bättre än godis, tillagat hemma är bättre än halvfabrikat.. Äkta grädde, äkta smör är bättre än margarin och fettspjälkade varianter som skapar avlagringar i kärlen vid hjärtat, trädgårdshjärtat…

Äter kanske inte nyttigt, nej gillar (tyvärr) kött, kanske på grund av tradition och bakgrund, men helst vilt, eller i alla fall frigående.. Fiske, älskar fiske, min hemliga, ja verkligen hemliga passion. Röding i folie med smör, hackad lök och citron, vem kan motstå? Ha, ja inte då jag.. Man ska ha tur i livet också, hoppas och tror att man kan göra lite gott varje dag, och det är bättre än att aldrig göra något.

På jobbet hade någon upptäckt ett nyttigt bär på hälsokosten, bra näringsinnehåll, bra c-vitaminhalt, bra på alla sätt och vis..Motverkade såklart en mängd livsfarliga sjukdomar. Frågade om jag kände till den. Började med att slå det latinska namnet på sökning… GIFTIG stod det, himmel, och jag som just ätit en handfull i samspråk med den entusiastiska.. Odla? Ja det måste ju gå.. Den entusiastiska försäkrade mig om att hon var mycket vårdande, men inte så mycket drivande vilket hon menade betydde att jag var såmycketbättre på just det drivande området.. Blev förvirrad av smickret och det slutade såklart med att jag stod med ett antal Gojjibär i fickan...

Japp, inget mer att göra, fram med krukorna och såjorden. Kände mig illamående på vägen hem.. Kanske tveksamt att bidra till ökat antal tveksamma växter i den lokala floran. En hjärtevän frågade.. –Hur gör man, ska man peta ner hela bäret i en hink eller?.. Nej man får avväga, om jag misslyckas… Kanske kan jag då övertyga andra att försöka med det som fungerar bättre, i längden…?


j

Krokusdrömmar

Vinter igen, typiskt



Jag är som Linné, han överlevde knappt vintern, Karin Berglund skriver om hans avsky för de kalla månaderna och ständiga längtan efter när grönskan kom, slog ut och livet återvände. Jag är precis likadan, går liksom i ide, vill inte, orkar inte.

Idag snöar det, jag väntar ivrigt på väderleksrapporten eftersom jag hört att det ska bli varmare. För något år sedan kom värmen tidigt och krokusen var på väg upp redan i januari, små små tofsar i gräsmattan. Varje dag oroade jag mig för dem.

Tyvärr kom snön ändå, krokusen försenades några veckor och fick en något skrynklig start på karriären. Jag älskar krokus, har säkert tusentals i gräsmattan varav något hundratal blommar varje år, alla dyra lökinköp ger aldrig 100 procentig utdelning, men det gör inget. Jag förlåter krokusen varje gång.

Speciellt botanisk krokus, den är mindre, skörare men så mycket tåligare. Vissnar vackrare än den storblommiga och blir inte sådär svulstigt onaturligt förväxt, men man får böja på nacken för att se den.

Plantera i grupper säger alla, jag har försökt, men mina hamnar alltid spridda som på en glest dekorerad pizza, blandade färger och allt. Jag inbillar mig att de kommer att föröka sig bättre om de har lite plats.

Varje år köper jag nya påsar, annorlunda sorter om jag har råd, eller sista minutenrea, blandade botaniska. Det sägs att de är lite kinkiga om man planterar dem sent och att de gillar benmjöl, låter lite osmakligt tycker jag, så hos mig blir de nedpressade efter bästa förmåga, oftast med ett spadtag direkt under gräset, ibland hackar jag tålmodigt ned en och en.

Just nu önskar jag att det fortfarande gick att plantera, eller att vintern redan ska vara slut.. Är man otålig mår man värst medans det pågår.

brrrrrr

Men man kan ju alltid vara inne...