Man böjer sig..

Ser ut över allmänningen en solig augustidag.
Ogräset vajar högt. Slyn, som vi försöker bekämpa på städdagarna viftar glatt med segerflaggan. Boulebanan är täckt med fienden... Tistelplantor som stela taggiga bläckfiskar täcker säkert 40% av grusytan. Inkommande boulebollar kommer garanterat av sig direkt..

Frodigheten kväver det nysatta körsbärsträdet. Grannen bredvid är nästan död. Ett intorkat blad fladdrar i vinden och påpekar att bristfälligt grävande vid planteringen alltid påminner sig allteftersom tiden går. Snusförnuftigt, men.. Nja, det beror väl på omgivningen också. Jordmån, vattning och kanske ogräsrensning också, men faktum är att de som höll i spadarna inte var särskilt intresserade av planteringsförutsättningar innan dessa rara fruktträd sattes ut. Tråkigt, det var söta små träd, körsbär, som i Astrids saga, körsbärsdalen.. Det var nog så det var menat, men tyvärr.

Hur sätter man träd?? Finns garantirecept? Eller är det bara erfarenhet som gäller... Jag har satt ett antal, men inte alla har klarat sig. Kärlek? Nej det är inte vad som behövs, det måste vara så där, precis som i verkliga livet.. Just det, konstant underhåll. Vem är bra på det? Antar att det är både givande och tagande. Med någon inbyggd rättvisa förståss.

Vatten när det behövs, näring när det behövs, och som förarbete en himla massa grävande. Fel start kan ge livslång ångest..Men sen får det ju gärna börja växa lite också förståss, men helst åt rätt håll.. Lite snett blir i värsta fall.. Lutande tornet!!


//j