onsdag 15 april 2009

Änglatårar

J/ord under naglarna..

När våren nalkas och det är dags att rensa i rabatterna måste man åstadkomma en del styrkeprov för att lyckas med trädgårdspotentialen det kommande året. Ni vet många växter äter helt enkelt upp jorden under en säsong och på våren står rötterna bara och skriker åt en att ta bättre hand om… Ja ni känner igen situationen.. Måste köpa mer jord…

Brukar oftast handla på stormarknad, inte gärna på macken och deras jord har förresten blivit mycket dyrare sedan alla började kritisera den billiga mackjorden.. Kvaliten är väl vad den är, men priset är dyrare nu än då.

De är tunga, säckarna, och jag köper sällan färre än fem åt gången. Betalar och sedan släpar jag.. Tar tid på mig, ibland får jag faktiskt hjälp.. Äldre gentlemen betraktar ibland min ansträngning som rörande, och tar på sig räddarmanteln. Jag är ytterst tacksam, brukar tala om petunior och tagetes som verkar röra dessa herrars innersta. Kanske minns de sin moders smala husväggsrabatt och bär glatt mina säckar åt mig, blir varm inombords av deras uppoffringar, tror ibland de ska säcka ihop i hjärtattack av ansträngningen och ibland slutar det med att jag får bära både gubbe och säck till bilen, men det är det värt.

Väl hemma med bytet har jag en för arbetet anpassad skottkärra, lagom bred för två säckar, stabil och trygg, tar lätt fem åt gången.. Lite vingligt, men helt godkänt kör jag dem ned till växthuset som vanligen slukar minst 50% av inköpen under en sommar.. Fast inte just i år. Har bantat införskaffandet av jordslukande urnblomster.. Kan inte undvika fönsterlådor eller pelargoner, eller tomater, eller dahlia, eller basilika.. 17 också, vad är det jag undviker i år? Ja just det ja, änglatrumpeter.. Brukade ha enorma, som slukade två till tre säckar jord vardera i sina enorma plastbunkrar till krukor, men inte i år.. Nej de avled tragiskt under en oväntad frostnatt i september förra året.. Sorg, sorg, ältande, varför tog jag inte in dem tidigare? Nej så är det här i livet, lätt att vara efterklok. Gillar jord, luktar gott, känns naturlig och len mot huden, men tyvärr blir man torr och fnasig i efterhand. När jag planterar har jag aldrig handskar, nej vill känna jorden mot huden. Hela sommaren har händerna sorgband under naglarna.. I år sörjer jag igen.. Änglarna gråter..


j

5 kommentarer:

  1. Jag tänkte på änglatårar, narcisser, när jag läste din rubrik. Men kanske är det gubbarna som gråter efter att ha fått ont i ryggen av att bära jord?
    Men det är sant att man undrar vart den tar vägen. (Just nu har jag dock en jordhög som jag sliter med att få bort - det är konstigt, va?)
    Eva

    SvaraRadera
  2. Men hej Soldis ,du är tillbaks..var varlig med gubbarna så håller dom i längden,!idag skriver du
    med glimten igen,ingen tår idag:)

    SvaraRadera
  3. Ja det är ju tur att det finns gentlemen när en kvinna behöver hjälp.
    Jag har inte börjat ännu med utomhusbruket, här ligger det dnö ännu så jag får lata mig så länge.

    Ha en bra dag och tänk på ryggen.:o)

    Gunilla

    SvaraRadera
  4. Åh, såg mina änglatrumpeter på komposten när jag rensade igår.. De hamnade där för några veckor sedan, har stått som vita pinnar i krukorna hela vintern efter den tråkiga incidenten i höstas..

    /s

    SvaraRadera
  5. Änglatårar, ja just ja, ljuva Petrel.. De är ju underbara.. Köpte en på mässan.

    //S

    SvaraRadera