Den värsta

Mörkt och svart, vid morgonkaffet som till kvällsteet. Blött, evigheters lera på skorna. Den värsta tiden är här. Gränsen finns, mellan melankoli och ren depression.

Jag har läst mycket om Linné, han hatade vintern, bittert, liksom jag. I denna tid finns inget hopp, det anländer tredje advent. Nu finns ingen glädje, inga färger, ingen värme, inget ljus…

Tröstar mig vid ljusrören i köket. Lägger upp glättiga tidningar med tips på fröer, lökar, julgrupper och allt som kan pigga upp. Läser i det bleka skenet ovan köttfärspannan och spagettikoket. Läser i skev kvällslampa bredvid bädden, läser i hemlighet när jag vaknar på natten, vilsen i mörkret.

Ingen energi, ingen ork, grå vardag stämplas varje vaken minut. Längtar efter sömn, men ligger vaken, ältar, längtar..

Adventstid, kom till mig.. och vår!

//j