Vissa måste premieras

Alla är vi olika.

Faster gillar social samvaro. Hon kan tala med vemsomhelst om vadsomhelst, närsomhelst. Hon är telefonkonversationens mästare och kan hålla igång ett samtal rekordlänge i jämförelse med vilken champion som helst.
Alltid glad, alltid nyfiken, talar inte så mycket om sig själv som de flesta gåpåpratare gör, nej, hon är den ultimata gruppmedlemmen, den ultimata sociala varelsen.

Hon är en motsats till mig, jag ser ofta ut som om ett åskmoln hängt över min havande moder lite alltförlänge.. Mumlar ofta och tyvärr osammanhängande eller svarar helt enkelt på något andra talade om för en kvart sedan. Lever lite i min egen värld, min blomstervärld, lite på min kant så att säga. Förra året gav jag henne tips på plantor att ha utanför radhuslängan, långblommande, doftande, klättrande. Jag väntade mig inte särskilt mycket respons, men frågar någon så anstränger jag mig verkligen. Kart ritad, skalenlig, detaljplan kompletterad..

Jag märker när någon vill få kontakt och därmed vissa åtråvärda fördelar, märker tydligt. På arbetsplatsen kommer det ibland slängiga unga herrar som fått reda på mina innersta intressen. Ryktet går ständigt att det är enda sättet att få kontakt (nej, det är det inte) men det är rätt roligt att se..
–Ja du, attberopå ärendet här, kan du stötta denna idén jag har, men förresten, har du nåt tips på häckplantor?? ..(!)

Eller ännu bättre.
–Hur har dina nya plantor funkat i år då? –Menar du Funkian?, -Öhh, ja, eller? -Det är ju en Hosta du vet.. –Va? Är du sjuk?? –Nej, lugna dig, vad vill du egentligen….

Faster försöker få kontakt. När jag kommer och hälsar på ser jag på långt håll.. Hon har följt min plan.. Hon har farit runt och letat, måttat, grävt och gödslat. Detaljplanen är komplett.. Vet ni, hon begär dessutom ingenting, bara att få småprata en stund. Det gläder, ge henne en medalj..

//j