Hetta

Äntligen


Som jag har längtat, som jag har lidit, som jag har fantiserat och önskat...

Sommar

Termometern visar 27 grader i skuggan, vet inte vad som hänt, förra veckan var det 11..
Solen lyser, växthuset har städats, gamla pelargoner har fått ny jord, citronträdet likaså, och det jublar med nya bladskott.

Olivträdet surar fortfarande, efter vintern har det stått inomhus, torrt och eländigt grått.. Dessutom i risk för allsköns ohyra och djäkelskap... men nu, ute i fukt och solsken,

Den gråbleka hyn har blivit första steget ljust brun och det röda börjar lägga sig. I receptionen har de märkt skillnaden.. - Vilken färg du fått, ja, vissa är ju vanligtvis väldigt bleka (jag) och det blir ju väldig skillnad när man märker att man solat, går du på solarium (herregud, nej) men det har ju varit fint, och det går säkert att vara ute om man går till någon park (flinar, jag bor långt från stan, har ingen park, har egen altan..)

Vi har haft gott om besök, svärfar, lilla mamma, universitetsullis, kompisjoan, och andra.. Varje gång ger vädret oss total fördel från stadslivet.. Underbart , här kan man slappna av..

Ja det gör jag, varje dag, så mycket jag bara kan, så mycket som bara går,

väntar på vulkanutbrott, det enda som kan få störa, och om det kommer.. Kommer jag att ligga där förevigad i askan, förevigt avslappnad, men förevigt förevigad.. Som i Pompeii..


//j

Id.ag har jag tagit kort.

Har ett gäng tulpaner utan namn, gillar tulpaner, men ofta klarar de inte återväxten, är glad för mina sandiga rabatter, sandhögar med stenar i ring runtomkring.. Vet ni, jag gillar tulpaner såpass att jag inte ens räknar med rådjur.. Nej, planterar glatt mängder med kejsarkronor i närheten, trots att jag inte gillar..

Tulpaner, hatkärlek, krokus - kärlek, tulpaner - krävande, krokus - enkla..
Livet - krävande=mindre blommor, kortare blomning, dock..... enklare sorter finns, därmed, säkrad överlevnad.

Brukar trösta mig med att valet finns mellan livets svulstighet eller att helt enkelt gneta på..


enklare sort..
viss ohyravarning..


gnetar på



j

Vårkänslan

Solen lyser

Jag har svårt för vinter, svårt för snön. Avskyr kylan och mörkret..

Konstigt men sant. När vår kommer tappar jag kraften, brukar vid kylan trotsa allt, kaxig på jobbet, hävdar min rätt, sätter mig upp mot sopgubbar, myndigheter, politiker, tja, vad månde vara.. Men på våren..

Lägger mig tillrätta på renskinnet på soffan ute på altanen.
Blundar i solens sista strålar efter konststycket att laga mat som resten accepterar att äta.

Det behövs städas inne...

Samvetet talar
Själen tystar..


j

Tid att odla

Gryning

Ibland finns tid att odla. Sällan när man behöver den men ändå finns den där ibland på lördagsmorgonen. När jag ser solen stråla och alla sover, tidigt på morgonen, innan frukost.. Just den här tiden har jag för mig själv, kan inte sova längre än 05.47, det är en fysikens regel, så alltså.. Lördagsmorgonen är min tid, bara min.

Ofta går jag bara ut, tar på mig ett par sandaler, eller vad som finns tillhands, ibland alltförstora herrskor –gärna lack, -som får lerfläckar på ett mystiskt sätt till måndagen.. Går ut och andas.. Låter solen värma, går åt motsatt håll från brevlådan, tänker inte ta in den, nej, tänker annat.

Går runt hörnet, ser honungsrosen med bladrosetter, ser iris med vakna kaninöron, ser kattfot med silverpenningar glänsa. Tulpanerna är på väg, påskliljorna visar sina knoppar. Några förrymda vitsippor nickar i gräset invid häcken. Önskar de vore blå.

Ser den öppna jorden som jag vänt för några dagar sedan, med ansträngning, och nu spirar små små strån av gräs.. Känner mig tvungen att böja knä, drar upp dem sakta en och en. Som en helig rörelse, böja ryggen, andas in, sträcka ut armarna maximalt, gripa, dra, sucka.

Jag brukar fastna där, klockan går, jag är inte medveten om tiden, inte närvarande i den mätbara, den som vi döms efter, och resten av familjen dömer snabbt..

Var är du! Haaaaaalååååå? Har du redan ätit frukost??? Väntar du inte på oss??
Hjärtat slår snabbare igen. Åter till verkligheten.

j